Sommaren 1990 Kom min sambo hem och hade sett något coolt, som hon ville att jag skulle följa med och titta på. Som person av manligt kön tyckte jag att det var något tramsigt, men för husfridens skull följde jag med. Vad jag däremot inte visste var att det var en kursstart som skulle börja, så när vi kom dit tillsammans med ett gäng andra oförstående och förväntansfulla människor, var det bara att ställa upp för första tippet. Efter den kvällen var jag fast och jag fick inte nog av squaredans. Vi gick två kvällar i veckan och första veckan i maj 1991 var det dags för graduering. (Jag klarade mig) Jag blev nu upptagen i Southern Square Dancers Malmö som är min moderklubb.

Längtan efter höstterminens start och med avundssjuka ögon på dom som redan kunde plus tog jag mig an Mainstream. Jag började även bli intresserad av det där med calling och på hösten 1991 uttalade jag min första ”square thru four” och det märkliga var att dansarna lydde mig och gjorde vad jag sa. Jag hade god hjälp av min lärare och mentor Eva Svensson som hjälpte mig att komma igång. På vårkanten 1992 gick jag min första callerkurs för en mycket trevlig och bra caller Tomas Kristensson från Helsingborg som tyvärr tragiskt fick lämna denna jord efter en kort tids sjukdom. Jag lärde mig mer och mer, tränade så fort jag fick en chans. Hösten 1992 fick jag tillfälla att själv hålla nybörjar kurs tillsammans med en mycket trevlig kollega till mig Margareta Lundkvist, som dock har flyttat från oss och callar för närvarande uppe i trakterna av Mariestad. Tillsammans lyckades vi graduera ett 20-tal nya square dansare våren 1993, och en av dessa elever var för övrigt min son Freddie, men det är en annan historia.

Nu blev det kurser varje år och ju mer man själv lärde sig desto mer kurser blev det. 1998 fick jag äran att tillsammans med min klubb aktivt ta del i ett svenskt convent som tillsammans med Energy squares avhölls här i Malmö. Det var mycket jobbigt, men också mycket trevligt och lärorikt att få stå som värd för ett så stort arrangemang.

Så blev det då millenniumskifte och vi överlevde, jorden gick inte under och square dansen fanns kvar. Nu fanns det ett starkt intresse för mina callerkunskaper på andra sidan sundet och jag började att calla festivaler i Danmark. Våren 2003 fick jag så en förfrågan om att även hålla kurser i Danmark vilket jag nappade på och callar numera också för Fredensborg SD.

Man har ju inte blivit yngre precis, vilket jag upptäckte 2003, då jag plötsligt var där, 50 år redan?? Jag som precis fyllt 30 tyckte jag. Vad gör man när man fyller 50, jo man ger sig själv en tur till squaredansens hemland USA tillsammans med min dåvarande sambo Ann for vi iväg för en femveckors tur till Nashville, Memphis, Oklahoma, Dallas, New Orleans och mycket mycket mer. Den 25 juni 2003 stod jag dessutom och callade på Nationell Convention i Oklahoma, och det var coolt.

Nåja det finns faktiskt ett liv utanför squaredansen också, även om denna upptar det mesta av min tid. Numera har jag kurser för Helsingborgs Square Dancers en dag i veckan och för Fredensborgs SD en dag i veckan, plus att jag callar festivaler I Sverige och företrädesvis i Danmark, vilket jag fortfarande tycker är jätteskoj att få göra. Dessutom har jag nu lärt mig att dansa, förlåt gått igenom, alla callen på C1 så nu skall jag lära mig att dansa C1 vilket säkert tar tid eftersom jag  inte har så mycket tid över.

Jag har dessutom äntligen träffat mitt livs kärlek efter 50 år och hon är Danska men har flyttat över till Helsingborg där vi bor. Vi har startat resor till USA och deras National Convention som vi arrangerar med lite annan sightseeing runt omkring. Det primära med dessa resor är dock själva convention i USA, vilka har visat sig vara populära och uppskattade då vi organiserar allt från resa och boende till mat och inträden.

Vi hoppas att fortsättningen av livet ger oss en stor portion med square dans även om 60 års strecket närmar sig med stormsteg.

Väl mött i en Square någonstans

Leif Ekblad